Från L-G.

Då var det dags att försöka sammanfatta årets marsch ifrån min synvinkel.

Spontant känner jag att det var året då vi var folk i arrangörsgruppen så även jag han känna efter vad marschen är, tidigare år har jag samtidigt som jag genomfört marschen levt i telefonen.

Tidigare år har det myntats begrepp som att ” det krävs en basse för att få upp en Herka” i år är begreppen ”lilltår klipper man bort, de är överflödiga” samt ”När kommer hästarna”. Jodå vi har haft kul på denna minimission också. Jag kan konstatera att till nästa år måste gångare vara mer förberedda och inte tro att det är en baggis att gå 60 km, det är ingen promenad vi går. Gångarna behöver träna innan marschen, de behöver också införskaffa tejp för att lära sig att tejpa fötterna i förebyggande syfte, fråga Ola, han kan säkert på ett målande sätt berätta hur fötterna mår är jag övertygad om.

Deltagandet var större i årets marsch också med talare ex. i Örebro där Landshövdingen, Maria Larsson talade till veteranerna och i Eskilstuna där Kommunfullmäktiges ordförande, Ann-Sofie Wågström (s) hälsade veteranerna välkomna tillsammans med Eskilstuna Skarpskyttar. Chefer i olika nivåer från Förbundet och Försvarsmakten fick också sagt sitt. Jag saknar att fler folkvalda tar tillfället i akt och träffar oss utlandsveteraner. Vi samlade också in mer pengar (kommer att redovisas i ett senare inlägg) till kamratstödet än vi har gjort de andra åren, alldeles utmärkt så att utlandsveteraner kan få hjälp långsiktigt. Utlandsveteraner har figurerat i tidningar, radio och Tv från Piteå till södra Sverige. Det är trist att storstäder som Malmö, Göteborg och Stockholm med stora tidningar verkligen inte uppmärksammar veteraner under marschdagarna, det hade varit kul att ha med en av deras reportrar alla dagarna under marschen så de förstår hur viktigt det är med kamratstöd och att visa att Sverige verkligen har utlandsveteraner.

Jag är så glad över att vi lyckas stärka banden mellan de Nordiska länderna, vi backade upp varandra under tjänstgöring, låt oss fortsätta med det som utlandsveteraner, under marschen i Halmstad, veterandagen och Veteranmarschen hade vi danskar, finnar och norrmän som deltog, de gör detta för att stödja oss och att vi har samma tankesätt, känslor och kamratskap. Vi hade också anhöriga och civilister som deltog för vår sak. Detta är bra för att vi skall få starkare band i samhället.

Avslutningskvällen var förlagd till Karlberg, detta anrika slott. Här var det middag och mässkväll där kadetterna bjöd både vänskap och sång. Under middagen delades det ut minnesplacketter till de som genomförde hela marschen både som gångare och funktionär. Danskarna som deltog ville visa en djupare respekt för starten på ett samarbete mellan utlandsveteraner på gräsrotsnivå, därför gav de undertecknad ansvaret att förvara deras örlogsfana från slagskeppet HDMS Absalon som tjänstgjort i Adenviken i jakt på pirater. Denna fana kommer att sättas upp på ett ställe alla utlandsveteraner har tillträde till, då vi har ett, alla skall kunna se denna och förstå allvaret och djupet i gåvan. Det överlämnades också dansk och norsk marsch T-shirt med deltagarnas namnteckningar på, dessa kommer att användas nästa år för att komma ihåg de som deltog.
Denna kväll kunde inte bli bättre för mig då Karin tackade ja till mitt frieri.

Efter marscherna får jag alltid mail vilket jag är glad för, det som gör mig extra glad är när jag kan läsa ”Tack L-G för att ni tog vägen över Västerås. Jag vet att det inte var så många som mötte upp Veteranmarschen i Västerås City men det betydde oerhört mycket för mig att ni tog vägen via Västerås. Jag gick med er från Dingtuna - Västerås och det kändes helt fantastiskt att få vara med en liten bit och gå Veteranmarschen. Att få träffa dig ger en styrka och stolthet tillbaka. Du är godhjärtad och är till syntes alltid glad och välkomnande. Den gemenskap jag kände med er väcker tillbaka minnena från Libanon. 
Extra roligt att få träffa Ferm igen också.
Tack L-G och övriga i Crew samt marschdeltagare ”

eller ”LG , jag anslöt i köping och gick till munktorp( 8 kilometer ) en fis i rymden för er, men ett helt universum för mej. Dagen efter så rekade jag och lillgrabben en sträcka runt munktorp som ska bli min träningsrunda för nästa års vetmarsch. Jag fick mersmak. Under dom kilometrarna så kändes det som man var tillbaka i en mission, din kram när jag lämnade sitter fortfarande kvar i mig .
Har följt er dagsvis under marschen och har upplevt en känsla av sammhörighet som jag inte har känt sen jag roterade hem från sista missionen 1991.
I efterhand när jag fått koll på vilka som ingick i marschen så är den känslan bara större.
Jag tror jag snackade mer med min ledkamrat än vad jag berättat för min hustru som jag varit gift med i 9 år om upplevelser. Tack För att jag fick deltaga, än så en liten bit. LG du har ett stort hjärta och jag hoppas att jag får ( kan ) gå med er nästa år. TACK!”

Och mycket mer. Vi behöver varandra, oavsett om ni går långt eller kort är banden mellan personer som har gjort utlandstjänst så starka att de inte går att dölja helt, vid oväntade stunder poppar de upp igen. Jag blir så glad över att läsa dessa ord för att jag känner att jag gör nytta och skappar skillnad för kollegor, jag fortsätter mina minimissioner för att jag också behöver dem.

Det är med en stor värme i mitt hjärta som jag tänker tillbaka på stolta fanbärare, utmärkta musikkårer, bra övernattning, god mat, Blackhawk besök, tejpade fötter, kamratskap, glädjetårar, Akan med Pebban och mycket mycket mer.

Tack alla, jag menar alla, att räkna upp alla som har deltagit på ett eller annat sätt är svårt, utan er alla deltagare, supportrar, anhöriga, sponsorer, utlandsveteraner o.s.v. hade vi inte haft någon veteranmarsch.
Från hela mitt hjärta, Tack. Vi ses på minimissionen "Veteranmarschen 2016"

PS: Ett ord jag har struket i min ordlista är ”hemrotation” det får mig bara att gråta. DS

Skuldra vid skuldra – Evig vänskap

L-G Nyholm