5 Minuter!

Veteraner-vänner-anhöriga
Då sitter jag hemma i Svedala och det har gått ca 14 dagar sedan Veteranmarschen 2016 avslutades i Gävle. Jag började fundera på hur jag skulle sammanfatta marschen i år och kom fram till att det är svårt. Veteranmarschen var en sak då jag startade i Ystad och som nu har blivit något annat, så förbered er på lite djupare tankar mot slutet av texten.
Efter att ha startat hårt med att kasta sig i natobäddarna redan första natten i gymnastiksal, så var känslorna på plats för ytterligare en minimission i Svea rike.

Plötsligt stod vi där på yttre borggården vid Stockholms slott, veteraner, FUB (Försvarsutbildarna Södermanland), Hemvärnet, anhöriga och soldater för att starta årets upplaga av Veteranmarschen. Solen sken och jag var helt tom i huvudet (mer än vanligt kanske skall tilläggas). Första året, 2013  när vi startade marschen från Ystad, var vi ca 10 personer och nu när vi startade från slottet var vi många fler. Ni får säga vad ni vill men hovet lånar inte ut yttre borggården till vem som helst - en form av erkänsla.

Då vi lämnade slottet mot veteranmonumentet hade vi Svea Livgardes Fältpiparekår i täten följt av fanorna för Sverige, Danmark, FN och SVF. Den danska fanan är med och bärs av danska veteraner, danska veteraner har deltagit i Veteranmarschen sedan första året. Jag skulle vara speciellt lycklig om vi fick in norska och finska fanor också.

Jag kan konstatera att alla som tänker gå 30 mil även måste planera in träning för detta i tid, annars håller inte kroppen. Det är just därför vi har lagt upp träningsprogram på hemsidan. De som hade tränat och fötter höll, genomförde marschen som de hade tänkt och planerat. I år blev det ett litet annat upplägg på hur länge vi gick i sträck kontra vila och längden på lunchen. Det kan hända att det ändrar sig nästa år, allt beroende på de som går. Målet är att få alla i mål som har tränat för det.

Vi sov i skolsalar, gymnastiksalar, Boulehallen Klotskallarna, på flygflottilj, i bygdegård. Vi sov i sängar och på natobäddar. Efter ca två dagars marscherande blev kvällarna tidiga för gångarna, medan vår supply fortfarande jobbade med att förbereda kommande dagar.

Vanligtvis då man transporterar sig mellan punkt A och B gör man det med något fortskaffningsmedel vilket innebär att man inte hinner se så mycket mellan punkt A och B. Jag vet då efter att ha gått ca 135 mil i vårt Sverige att vi har ett ofantligt vackert land, jag vet egentligen inte vilken del som är vackrast som jag har passerat under dessa fyra åren, alla delar har verkligen guldkorn och fina människor.

Då vi går långa sträckor hinner vi prata om mer än vilken färg på gardinerna tomten har. Jag ser det i lite olika stadier och det är att de som går en dag hinner lyssna av andras historier, hur de har  det, vad som är på gång. De som går i tre dagar hinner lära känna varandra och de som går hela sträckan blir vänner. Tänk er själv, 9 dagar 24 timmar om dygnet. Av dessa 24 timmar går vi skuldra vid skuldra mellan 6 till 8 timmar per dag. Mycket blir avhandlat! Sen har vi dem som inte har träffats på 20, 30, 40 och 50 år, men kommer överens via sociala medier att de skall gå en sträcka tillsammans som återträff - där avhandlas det mycket kan ni tro.

Det som också är väldigt kul är alla möten mellan människor som ingen har förväntat sig, många möten har jag sett under dessa fyra år och jag är helt övertygad om att det kommer att bli flera.

Under marschen som blev ca 32 mil sammanlagt deltog tidningsreportrar, Sveriges Televison, Johanne Hildebrandt med filmaren Jörgen Hildebrandt, Sveriges Radio, generaler, politiker, medlemmar i VRR, Gula Bandet, medlemmar i Idrottsveteranerna, anhöriga, folk som stöttar veteraner, danska veteranstödet, flottiljchef, Herkules, Blackhawk, koktross, byalag, Hemvärnet, Försvarsutbildare, Försvarets Personaltjänstförbund, Soldathemmen (har jag missat någon så ber jag väldigt mycket om ursäkt, hör av er till mig så redigerar jag).

De som inte deltar fysiskt under marschen är alla sponsorer, ni är en mycket viktig del i att Veteranmarschen överhuvudtaget skall gå att genomföra. Från hela mitt hjärta.
 
I inledningen skrev jag att Veteranmarschen är en annan sak i dag, än då vi startade. 
Jo jag tänker så här, att mitt bidrag till veteranerna var att samla in pengar till kamratstödet, det var huvudfokus och det gör vi. Klart jag önskar att mer pengar kommer in så fler kan få hjälp, men sedan vi startade marschen har så mycket positivt skett för veteraner - på bara fyra år, en del är säkert en synergieffekt från marschen.

Det har blivit viktigare för veteranerna att marschen sköter sig snyggt, marschen är en form av språkrör då vi finns i reportage i  TV, radio och tidningar och då vi träffar politiker. Det ger oss chans att prata om veteranfrågan och inte bara prata om att samla in pengar, det är viktigt att samla in pengar men vi får inte tappa fokus med veteranfrågan.
Det är helt klart att marschens minnesmärke, är en del i de minnesmärken som nu ligger på ritningsstadiet hos en del kommuner.
Av dessa anledningar och i mitt hjärta är det viktigt att alla, och jag menar alla, veteraner, anhöriga med flera ska känna sig välkomna att delta, just för att marschen har blivit en form där vi visar oss, veteraner, ute i samhället, där vi skall ta tillbaka erkänslan och minnas.
 
Vi ses 2017
Skuldra Vid Skuldra – Evig Vänskap
L-G Nyholm.