Hej. För ca 3 veckor sedan fick jag en inbjudan till årsmötet av BNVF (Board of The Nordic Veterans Federation) till att komma och föreläsa om Veteranmarschen. Sagt och gjort jag tog utmaningen att föreläsa på Engelska. Det skall då tilläggas att förbunden från Norge, Danmark, Sverige och Finland fanns representerade.

Detta gav mig en chans att mingla på kvällen med beslutsfattare samt att få föreläsa.
Resultatet blev att Presidenterna/ordförande tog ett gemensamt beslut att utse en POC i sina länder för att vara kontaktpersoner för marschen.

Detta gläder mig, under åren har vi försökt på olika sätt att nå fram med våra budskap via förbunden men inte lyckats mer än i Danmark.

Jag ser väldigt mycket framemot hösten planering av marschen och det Nordiska deltagandet sommaren 2018.
L-G

Då sitter jag hemma i Hindås, som nästan nyinflyttad och skall försöka på ett insiktsfullt sätt sammanfatta 5 året av Veteranmarschen.

Återigen fick vi ett år utan regn, eller 1 dag regn av 9 marschdagar tecknar jag som inget regn. Det innebar ju att humöret var på det bästa sätt.

Då vi kom till Gävle blev vi mottagna på bästa sättet av Gävleborgsgruppen och där dök även Försvarsutbildarna och Hemvärnet från Eskilstuna upp, inte första året de är med. Jag uppskattar deras deltagande då de har med sig intresserade ungdomar. De genomför soldatprovet under en marschsträcka med oss.

Detta var året då föreningar längs vägen hade anordnat och fixat allt från övernattningar i sängar, lokalbrygd öl, lokal korv, rundvisning på Hemsö fästning, invigning av veteranmonument, o.s.v. o.s.v.

Jag säger bara en natt på natobädd, endast en natt! Lagad mat på tallrik alla dagar, vi blev bortskämda.

Året i år var också det året som vi visste att det låg begravda kollegor längs marschvägen, under marschens gång fick vi reda på fler gravar längs vägen, de vi visste och fick reda på i tid besökte vi på ett hedersvärt sätt. Det gör mig ont att vi missade en grav. Insikten är att SVF behöver kartlägga var våra kollegor ligger begravda så vi kan hälsa på dem.

En av delsträckorna innan Högakustenbron fick vi dirigera om så att vi gick ca 1 mil på en avstängd motorväg under tiden de asfalterade, jag kan garantera er att den sträckan är vacker men den hinner ni aldrig se för att hastigheten är 110 km/h, men vi gick….

Även detta året hade vi en rad politiker som talade, det gav mig chansen att sätta vår minnestub i handen på dem och förklara vikten av en minnesplats, nu har ni i Härnösand, Sollefteå och Ö-vik lite jobb att göra, kämpa tillsammans så får ni en minnesplats i era städer.

En stående marschkollega är TP84 från F7 Såtenäs, de har deltagit under 4 år av veteranmarschen, samma dag kom F21 med 4 st JAS Gripen på besök. Det goa med deras medverkan är att de genomför veteranmarschen på sitt sätt, de är också veteraner. Med rätt attityd och inställning går allt att lösa.

Insamlingen till kamratstödet var den mest lyckade genom dessa fem år med marschen. Det vi svenskar inte riktigt är vana vid är att ett företag samlar in pengar till kamratstödet, BAE systems hade gjort detta och checken lämnades över till T.f. generalsekreterare Per Lennartsson.

Mediemässigt hade vi ungefär samma teckning som 2016, både Tv, radio och tidningar. Vi saknar fortfarande de stora rikstidningarna, det verkar inte som vi har samma viktighet som andra saker i de stora städerna.

En ytterst fin gest i år var att Chefen Högkvarteret, Dennis Gyllensporre var med och marscherade sista sträckan, han sänder starka signaler genom sin medverkan. Även nya chefen för Försvarsmaktens veterancentrum, Torbjörn Larsson och chefen I19, Mikael Frisell var med och marscherade. En fin hälsning kom också från ÖB Micael Bydén på avslutningsdagen. Detta visar ytterligare ett bevis på att Försvarsmakten tar marschen på högsta allvar.

Avslutningsmiddagen med en god historiker på Stiftgården i Skellefteå är som pricken över i:et.
Jag vill tacka alla som har deltagit och gjort detta möjligt, jag menar verkligen alla, ingen nämnd ingen glömd.

Särskilt vill jag tack två personer, PG Dolk som med sin projektledarpiska har löst problem som verkade omöjliga att lösa. Ytterligare ett år har Jörgen Ferm säkrat vägarna och klarat marschdeltagarna från olyckor.

Nu har vi börjat grovplanera inför 2018. Vi skall norrut.

Lars-Göran Nyholm